Lite till!

Jag måste väl för Farao kunna få till ett inlägg innan jul. Det har ju hänt en del i världen som borde kunna kommenteras. Emellertid finner jag ingen anledning att göra detta. Fast det är klart, baconsnuvan är lite intressant. Jag har velat vaccinera mig ibland, men mest har jag velat. Ska jag drabbas av farsoten för att jag inte vill stöda de multinationella läkemedelsföretagen, eller ska jag stödja dem och drabbas av en massa biverkningar? Jag tror jag låter bli att bespruta mig. Livet måste vara lite spännande också.
Medan jag väntar på att bli smittad lyssnar jag gärna på John Mayall Bluesbreakers with Eric Clapton http://www.youtube.com/watch?v=xwGL5LDb4u8. Lite kul förresten att sista låten på första sidan (What'd I say) innehåller riffet i Beatles "Day Tripper" som kom året innan. Fast å andra sidan har Deep Purple snott riffet till sin låt "Lazy" (Machine head 1972) från "Steppin' out" på John Mayalls skiva (sid. 2 spår 5) så det jämnar nog ut sig. På Bluesbreakers hörs för övrigt Clapton för första gången spela på en Gibson Les Paul förstärkt genom en fuzzförstärkare av märket Marshall ( http://wapedia.mobi/en/Overdrive_(music) )

Läste förresten i dagens avisa att i samband med Herr President Obamas besök i Köpenhamn så svetsar man igen alla brunnslock för att ingen illvillig våldsverkare ska uppstiga ur kloakerna och hitta på något styggt. Nu är det ju så att Usamerika förvisso fått en del presidenter avdagatagna, och att man därför vill undvika ett nytt attentat. Men nu är det så att det i Danmark i runda slängar finns 715 000 överviktiga män. Varför inte då placera ut dessa män på de brunnslock man nu svetsar igen. Jag misstänker att många av dessa män är relativt orörliga i sin vardag varför de knappast kan anse jobbet betungande.
På tal om tungviktare så har vanvården av grisar fått mig att på julbordet enbart servera skinka som är KRAV-märkt. Man vill ju ta sitt ansvar och bara äta grisar som varit glada vid sitt frånfälle. Nej ut på barrikaderna och protestera mot svinaktiga grisuppfödare. Smisk på skinkan borde de ha!
Här kommer några fler paroller ni kan använda när ni ändå är ute och demonstrerar:

STOPPA KORVARNA
Veganer mot korvstoppande

BORT MED TORRT
Libero

NED MED ALT
Militanta sopraner

ALLA BORDE FÅ SPARKEN
Sparkstöttningens vänner

Julkuligt hälsar
(mor) Faderer

Glad stöttare

Fruktansvärt tråkigt detta!

Vi har just konstaterat att vår brödrost är för liten i det att den bara tar två skivor av det goda bröd vi plägar rosta åt frukost. Som det är nu tvingas vi vänta uppåt tre (3!) minuter innan brödet är rostat. Men de största problemen väntar nog runt hörnet. Snart kommer släkten på besök. I sig inga problem med det, bortsett från en viss trängsel. Nej det är ju det här med brödrosten.
Vi måste nog inför släktbesöket köpa en ny, större brödrost, rymmande åtminstone 4 skivor. Men det allra största problemet med det är var vi ska placera den andra brödrosten under tiden. Man skulle ju kunna flytta undan den exklusiva vinöppnaren, men den gör sig så bra i färg med äggkopparna från Dansk porcelaine. Ja jag vet då inte vad vi ska göra.
Inte nog med detta. Jag kan till min stora sorg konstatera att ABBA inte tar sitt ansvar. Och då menar jag inte popkapellet. Nej, detta gäller fisk-, skaldjurs, - etc-fabriken som inte på något sätt medverkar till att vår allas miljö är dräglig. Problemet här är att deras nya KRAV-märkta 190- grams Kalleskaviartub inte ryms i den därför avsedda upphängningsanordningen i kylskåpsdörren.
Tuben är åtminstone en hel centimeter för lång! Jag och min kära hustru tvingas därför LÄGGA kaviartuben ned i facket under. Resultatet blir att antingen tryffeloljan eller gåslevern måste slängas! Man kan ju inte ha vilken oordning som helst i kylskåpet. Nu är det ju så att soprummet är en bra bit (minst 50 meter) bort, varför vi tvingas ta bilen dit. Och det är ju inte alls miljövänligt. Nej, ta ert ansvar ABBA. Mindre tuber tack.
Tillåt mig att säga att jag dessutom tycker att namnet "Kalles kaviar" är lite slarvigt. "Karls kaviar" låter bättre. Tänk bara om vår stolte krigarkonung hetat "Kalle XII".

Östermalmskt hälsar
von (mor) Faderer






( måste slängas?)

Konstigt!

Den är vemodig. Sommaren, den gröna, den med torra barr och kottar som knastrar under fötterna. När det bara luktar varmt. Stilla.
Men allra som värst konstigt vemodigt är tomma stadsgator, med svart asfalt, bilar parkerade längs trottoaren. En röd, en blå; regnbågsvemod. Solen står lite lågt, klockan är fyra, fem, hett fortfarande. Känslan är nästan lite otäck. Varför tycker jag att biltomma asfaltsgator är vemodiga. Vemod är rätt men snarare är känslan sorg, något saknat.

Plötsligt känns det skönt med alla bilar som mullrar förbi på gatan nedanför. Inte sorgset. Paret som äter tapas på den spanska restaurangen. Ungdomarna på väg till förfest nummer tre. Det ropas högt, tutas, mopedkörs utan ljuddämpare (troligtvis trimmat. Dumma jävla föräldrar).
Men en tom asfaltsgata är bara svart. Jag tror att hettan från den är värst. Den liksom lever. Jag var rädd för den som liten. Trodde att den kanske skulle sluka mig. Fast jag var nog mest rädd för sorgen, lukten av dammig sand. Det samlas ju sådant vid trottoarkanten; långa stråk av sorgsenhet vid röda bilar, blåa.

Finns det fler människor därute som känner vemod, sorg, tomhet inför anblicken av en asfaltsgata, rykande het, bilar parkerade med sina revärer av sanddamm vid sina fötter.

Samma känsla när jag står vid relingen och tittar ut över ett tomt vatten. Helskumt!!! Men intressant.

Jag var på personalfest igår, på en båt som gick runt en av få öar vid Norrlands Huvudstad. Sång, glamm, räkor, och jag åt gravad lax. Det sas saker som man inte säger vid fikabordet på jobbet. Uppfriskande, och tur att man inte säger sådant vid fikabordet på jobbet. Visar kort på barnen, skryter, berättar sanningar, ska du ha en öl till, nej jag måste hem nu. Ingen Ågren!!!

Men vemod.

Män är svin. Vissa män, killar, gubbar är det! (som blandfärs; en blandning av nöt och svin)
Så kan man väl inte säga? Nej, det gör jag inte heller. Jag skriver det!

Usch så bitter jag låter. Har det med åldern att göra? Jag trodde att visdom hörde åldern till, inte bitterhet.

Ska gå och se slutet på "Sjätte sinnet". Den filmen där Mel Gibson....

Lördagskt hälsar
(mor) Faderer

To:mt

Härlig påskhelg! Massa ägg, barn, barnbarn, Elvisskivor (riktiga fynd för 25 bagis stycket, en säljs på ebay för 3000 kronor!!!). Vemod dock när alla farit. Katten emellertid väldigt nöjd över att slippa bli jagad av en dräglande baby med kraftiga nypor, hon lär nog bli varse de arton klorna i sinom tid.
Nej, en kopp kaffe och tidningen och djupa suckar.
Stoiskt hälsar
(mor) Faderer.

Om just ingenting.

Måste man skriva uti sin blogg om någonting, och vad är då ingenting. "Vad skriver du om?" undrar kanske någon. "Äsch, inte om nåt..." svaras lite vagt. "Jamen du måste väl skriva om mer än ingenting!" Jaså måste jag det? Vem bestämmer vad som skrivs på Internet? Jag får skriva vad jag vill tror jag; blomkålsöron, oemotkäftlig och krumsprång. Härliga ord. Nu har jag skrivit om just ingenting...eller något. Go'natt.
Imaginärt hälsar
(mor)Faderer

De hänger ihop! eller Vafan är det nu med honom?

Carmen Figuratura?
Möllers ölkorv
Rauchbier
MGB -65
100 spänn på Triss
Katt
Kattunge
Kaffekoppsvärmare i USB-uttaget
Kalsonger utan söm
Bruna bönor
Beatles
Lön
Lönn
Väder
Högre lön
Högre lönnar
Mina barn
Glada expediter
Mitt barnbarn och andras ungungar
Hustrun
Luftkonditionering
Bullens pilsnerkorv
Fungerande stiftpennor
Tvättider
Hela vantar
Låg ränta
Ren spis
Vassa köksknivar
Slöa parkeringsvakter
Taboo (Santana)
Dansk pölse
Fransk löksoppa
Spansk gaspacho
Sär skrivning
Discovery
Hål i strumpan
Kollegor
Pors
Hundvalp
Soppåsar
Påssoppor
Eter
Kartor
Disney
Peter Ustinov
Medicin
etc.
Poesi
Prosa
Proletär
Key Island
;
Rap (med långt a)
Brakskit
Everybody's got something to hide except me and my monkey
Silke
Bastu
Permafrost
Limoncello
Storselet
Republik
Koksiken
Bubbelplast
Kastrerade våldtäktsmän
Bee Gees
Spa
Gristryne
Ironi Ironi Ironi Eroneia
Kvisthål
Kilt
Skallinjal
Gycklare
Ostkrok
Lymmel
Illvillig
Korvspad
Simolina Pilchard
Svettrem
Bill och Ben
Varmt
Grisfot
Norman Seger
Osprättat
Blomspråk
Finnas till
Hjältar
Hackslut
Hackspett
Kermit
Puns
Punch
Punsch
Blekinge
Stå-upp
Ironi Ironi Ironi Ironi Eroneia
Slempropp
pråkligaTillkortakomanden
Opretentiöst (hahahahahahahaha)
Parallelllllllllllllllllll-brytare
Kompositionsmodell
Tangled up in blue
Lissssseberrrrg
gravitation
Stadsberg
Hej då!

Fredagssåinihelvittejävlafilosofiskt hälsar
(morr) Faderer

Fulröj & Finröj

Hört från en skum källarlokal under Hederlige Harrys bra beg bil någonstans i Stockholm:

"Ja, asså nu jälar ska vi ställa till fanskap i det här jäla pisstråkiga tjyvsamhället asså, typ." "A, asså kolla bara på alla jäla svenssonar som går å ser så jäla sjukt depperimerade ut. Dom kan behöva lite bus som liksom gör dom odepperimerade typ o då kanske dom köper nån gammal rosthög av mej."
"Men fan va ska vi göra då?"
"Inte fan vet jag! Hitta på nåt själv du som e så jäla krevativ!"
"Okej, okej! Hit me en kofot, en burk sprejfärg och en tunnelbanevagn så skaru få se på kretativitet!"


Hört från Institutionen för grafisk design & illustration på Konstfack i Stockholm:
"Jaha, mina kära studenter. Nu har det blivit dags att involvera det, av vissa betraktat som tråkiga, stadsrummet i vårt projekt. Har du någon idé Nils Urban Gunnarsson?"
"Ja, att låta gemene man få uppleva något nytt i något välbekant kan nog antas vara intressant och stimulerande. Och jag menar också att vi kulturarbetare rentav kan tjäna på detta i vår framtida profession som konstnärer i det att vi synliggörs."
"Jaha. Det låter intressant. Vad är din tanke?"
"Ja, jag vet inte riktigt. Men jag menar att kreativitet kan vara ett ledord. Och jag har en tanke om att med en inte speciellt subtil kreativ manifestation medvetandegöra det fria uttrycket. Det tror jag skulle väcka gehör."
"Det låter synnerligen intrikat."
"Äsch, inte då. Hit med en kofot, en burk sprayfärg och en tunnelbanevagn så skaru få se på
kreativitet. "

Ögonbrynsrynkat hälsar
(mor) faderer

Konstfacksexamensarbete i Gaza

Skidor och plockepinn

Som liten pulsade jag vid något enstaka tillfälle fram på längdskidor. Att förlänga fötterna någon meter med träbitar var dock ett knöligt sätt att ta sig fram i naturen, och mitt intresse för skidåkning har sedan dess varit rudimentärt. I vuxen ålder har jag vid något enstaka tillfälle spänt fast dessa fotförlängare, och hasat mig upp på myren ovanför Storselet. Det har, på grund av mitt obefintliga balanssinne, varit lätt att följa mina spår. Var femtonde meter avtecknar sig nämligen konturerna av en skidåkare som vält omkull.
Häromdagen sa en av mina ondskefulla men välmenande kollegor: "På onsdag ska vi ju ut och åka skidor med eleverna. Då får du ta en grupp med dig och leta efter djurspår." "Jamen...jag kan ju inte köra skidor." Hon svarade att jodå det kunde jag visst och det var inget svårt och barnen kan visa dig och det är så skönt i spåret...bla...bla...
Lite triumferande påtalade jag att jag inte hade några skidor, och trodde i min enfald att saken därmed var klar. "Du kan låna av idrottslärarna. De har gott om låneskidor." En stunds tänkande vidtog. "Ha, jag har inga pjäxor." Hon menade då att idrottslärarna även hade sådana till låns. Jag fortsatte då med att påtala riskerna; benbrott, skoskav, snöblindhet, andfåddhet, reumatism, hypotermi samt ett dussintal andra mer eller mindre sällsynta sjukdomar vilka ofta drabbar skidåkningsnybörjare.
I morse vid pass kvart över nio stod jag så vid starten på Södra Berget. Strålande solsken. 17 grader kallt: "Visst går gränsen för skidåkning vid 17 grader." "Nej vid 18 grader", svarade den illvilliga idrottsläraren.
Barnen iväg först. "Vänta på mig!" Med skidorna viftande med samma precision som en parkinsonpatient som äter kinamat med ätpinnar, och en kroppskontroll som en nyfödd giraff lyckades jag ta mig till två djupa, såphala diken. Det var uppenbarligen de spår i vilka jag skulle placera skidorna.
Vid den första backen, vilken dessvärre lutade utför från det håll jag kom, stod ett antal förväntansfulla elever. "Vi åker ned först." Åhh, vad rara de är. De ska kolla så att backen inte är för hög för mig. När de kommit ner var det min tur. "Nej vänta, åk inte än. Vi måste få fram mobilkamerorna först." När jag kom ner och hade rett ut det plockepinn av stavar och skidor som jag satt fast i, frågade de med ivriga röster om de kunde få lägga ut bilderna på nätet. Jag svarade ja med tanken att dessa bilder skulle avskräcka andra från att ge sig ut på dylika otäckheter.
Ett antal backar och vurpor senare kom jag på att jag skulle visa barnen spår efter djur. "Där har en räv gått, där en kanin, och under snön finns det nog spår av skogsmöss. Nu åker vi hem."
Fast lite småkul var det nog ändå!

Igår läste jag en artikel i den lokala tidningen om en mamma som skulle hålla sin tonårige son hemma från skolan om det inte blev någon förbättring. "Låter allvarligt", tänkte jag. "Barn hemma från skolan". Mobbning? Taskiga lärare? Mögel i klassrummen? Ack nej. Det var skolmaten. Aha, tänker någon; matförgiftning, spagetti som legat på golvet. Ånej. Värre än så!
Maten hade vid några tillfällen tagit slut! "Mitt barn måste få näring för att överleva", menar mamman. Suck! Fast jag tycker nog att mamman gör rätt som låter barnet vara hemma från skolan. Det blir ju mer mat åt de andra barnen.

Överlevnadinstinktskt hälsar
Faderer

Efter backen

Puh! Jag vet inte allt!

Jul, nyår, trettonhelg och förkylningen är över. Skönt att börja jobba igen. Fick en blomfluga i näsan när jag satt vid ett viktigt Miniclipspel häromdagen. Jag fnös åt fräckheten, och med fnysningen for han nog ut igen. Två tankar slog mig, den första var: siktade han på näsan? och det andra var: om han nu siktade på att komma in i en näsborre, vad skulle han då göra därinne? Bygga bo? Bara kolla runt lite? Söka skydd ifrån dammsugaren? Jag skulle vilja bli blomfluga för ett tag bara för att ta reda på hur de tänker.
Granen for ut ungefär samtidigt som blomflugan, dock icke ur näsborren, utan ur bostaden. Vi böjde oss i vördnad och tacksamhet över den glädje denna gran skänkt oss till ett pris av tio kronor per dag (den kostade 250 bagis, och stod där så ståtlig i dryga tre veckor). Läs gärna "Granen" av H.C. Andersen. Blev även rörd när Herr presidenten Obama stakade sig vid förestavandet av den presidentska eden. Mänskligt, men iofs så är han människa. Lustigt det där hur utseendet tolkas som insidans egenskaper. Obama ser trevlig ut, alltså är han trevlig. Nåja, han kan visa sig vara en riktig lymmel som torterar och bombar på araber. Vad vet jag?
På tal om vet; det kallas för oviktigt vetande när man vet sånt där som att Gobiöknen är en stenöken, och att Charles Darwin hade studerat till präst. Men vad är då motsatsen? Viktigt ovetande? Javisst! Det är sådana saker som är viktigt att inte känna till. Typ såna där saker som man liksom inte vill veta för att det kan bli obehagligt t.ex. har kungen haft en finne i b-ken, och har han klämt den? Alltså den där kunskapen som frammanar en otäck bild för ögonen. Skit samma. Nu kryper jag till kojs utan att vilja veta hur många kvalster som redan ligger där.

Sömnigt hälsar

(mor) Faderer

Två granstudier av granstadier.