Vådan av att renovera en brödrost utan att ha därtill lämpliga kunskaper

Förflutna söndag tillbringades i lättja. Dock insmög sig ett visst mått av rastlöshet, och husfadern strosade runt i lägenheten när hans blick föll på en gammal trotjänare. Den heter "Hugin Cool Side Four", och har typnumret 6400. Tilltalsnamnet är dock "Brörosten". Blicken blev lysten, och ett illavarslande leende ackompanjerade fadern när han likt en katt närmade sig sitt tilltänkta offer.
Ett hastigt rotande i verktygslådan, uppradande av de nödiga instrumenten, och snart låg brörosten där likt ett välavgnagt kadaver. Efter noggrann rengöring medelst svinto, diskmedel och andra mer eller mindre hälsovådliga rengöringsprodukter, närmade sig nu det ögonblick då isärplockandet skulle reverseras. Till alla ni otekniska kan här nämnas att ituplockning och ihopsättande är exakt samma sak, fast tvärtom, typ. Emellertid bör man i detta läge ihågkomma i vilken ordningsföljd man skruvat ur skruvar, lossat plåtar och slitit loss massa konstiga sladdar och annat som inte förefallit ha någon som helst funktion.
Nåväl. Med ett stort mått av optimism, och ett lika stort mått av dåligt närminne påbörjades så ihopsättandet. En viss tveksamhet infann sig när fyra (var de verkligen så många?) identiska sladdar skulle paras ihop med fyra identiska kontakter. Snart stod den dock där; brörosten som i snart två decennier med sin blida värma milt smekt var formfranska som hamnat i dess famn.
Aaaah, ljuva sällhet. Den nu glänsande pjäsen frambars så under högtidliga former till husmodern. I faderns ögon skulle detta kunna varit den fjärde gåvan som för ett tag sedan bars fram till jesusbarnet, eller dess föräldrar, vilket det nu var. Förväntansfull står alltså fadern där och inväntar de självklara ovationerna. I moderns ögon, som inom parentes sagt sett alltför många av faderns projekt sluta i katastrof, syntes dock inget. Den nu krampaktigt leende fadern hörde så de alltför välbekanta orden: "Fin, funkar den?" Med ett förorättat fnysande förklarade husfadern att den självklart gjorde det. Ett snabbt isättande av kontakten i eluttaget åtföljdes av ett lika snabbt fräsande från hemmets samtliga säkringar. I mörkret kunde fadern fortfarande skymta husmoderns ögon. De log.

Läs den spännande fortsättningen i nästa nummer!

Strömlöst hälsar
Faderer

Ps. Här ett alternativ för er fegisar som inte vågar renovera brörostar: http://www.smartson.se/test/hushall/brodrostar-rosta-ratt.htm
Ds.